så har den mystiske gästbloggaren (också kallad oliver) lämnat oss (mig). Helt utan förvarning.
Beskedet tog hårt på mig och därav att jag hållit mig undan bloggen for a while. Jag har funderat, och kommit fram till att jag måste stå på egna ben. Men jag och oliver har haft roliga stunder i bloggen, folk har inte förstått att det varit oliver även fast frågan har ställts, nämner inga namn på vem som frågade gästbloggarn men (fia)..
Men kan tilläggas att Petra trott att jag har haft tråkigt och skrivit för 2 personer. Den fantastiske och Den mystiskte. Vilket bidrog med underhållning när jag fick reda på detta.

Det är med båda glädje och sorg jag skriver detta inlägg, men eftersom att bloggen inte alls blir lika underhållande nu (jo den är jäävligt rolig) så vill jag säga ett sanningens ord till både min fd gästbloggare oliver och på allmänn begärande nissen gustaf.
Oliver, jag börjar med dig, varför kom du inte till mig och pratade om saken? Vi kunde tillsammans skapa den mest underhållande bloggen någonsin, om du bara hade uttryckt dig om bloggens utseende så hade vi kunnat lösa problemen tillsammans.

Gustaf. Hur kan du pränta in något sådant i min käre fd gästbloggares huvud? Tänk efter före din Nisse.

Allt för mig.

Inte där än, men jääävligt nära perfektion.